"Får man inte sätta ord på vad man kan, då kan man inte" : En studie om mellanstadielärares erfarenheter av att arbeta med och stödja elever som har språkstörning

Syftet med denna studie var att undersöka mellanstadielärares erfarenheter av att arbeta med och stödja elever som har eller uppfattas ha språkstörning för att de ska nå skolans kunskapskrav. Studiens metodansats var kvalitativ. Studien utgick ifrån halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med tolv mellanstadielärare och det empiriska materialet analyserades med tematisk analys. Mellanstadielärarna arbetade i olika skolor i förorter eller kranskommuner till en stor stad. De hade alla erfarenhet av att ha, eller ha haft, elever som har eller uppfattas ha språkstörning i sin klass. I tidigare forskning och litteratur lyfts bland annat att kunskapen om språkstörning i skolan är relativt knapphändig och att många lärare upplever en osäkerhet i hur de ska bemöta och undervisa de elever som har språkstörning trots att det är en av de vanligaste funktionsnedsättningarna i skolan. Av resultatet i studien framgick att lärare gör ett flertal anpassningar för elever som har språkstörning i sin undervisning för att eleverna ska nå skolans kunskapskrav. Anpassningar som de gjorde var exempelvis attanvändabildstöd, att ge extra tid,att skapa förförståelse samt att använda digitala hjälpmedel. Ytterligare ett resultat var att lärarna la mycket tid på att skapa en kommunikativt tillgänglig lärmiljö. De ansåg också att förtroendefulla relationer mellan lärare och elev gav goda förutsättningar för lärande. Lärarna i studien kände en osäkerhet kring språkstörning och önskade därför lära sig mer. Slutsatsen i vår studie varatt oavsett lärares erfarenhet verkar de målmedvetet arbeta med att stödja de elever som har språkstörning, men att eleverna trots detta kan hasvårt att nå skolans kunskapskrav